Hej!
Sedan den 23:e maj 2005 har jag inte behövt dricka alkohol eller ta någon annan substans som förändrar mitt sinne och verkligheten jag lever i. Mot bakgrund av hur mycket jag kämpade för att kontrollera alkoholen innan dess ter det sig som ett smått mirakel, men jag kan tala om för dig att jag inte är ensam om den här upplevelsen och att det kan bli en verklighet för vem som helst som väljer att gå samma väg – nämligen att prata med en nykter alkoholist. Låt mig kortfattat beskriva förloppet från det att jag inledde min dryckesbana till idag, så kanske du som fortfarande lider kan ingjutas lite hopp.
Som många andra började jag dricka tillsammans med de flesta av mina kompisar i 15-årsåldern. Den första fyllan small det till rejält då jag och en polare i början av höstterminen splittade en 75:a Explorer och 6 starköl på väg till en utomhusfest. Det gick väl sådär halvbra som du kan förstå, utan blev en nära döden upplevelse som jag fortfarande kommer ihåg. Lät mig dock inte avskräckas av detta utan ordnade sprit redan till helgen därpå. Snabbspolning framåt…fest på fredag blev fest på fredag-lördag och sen torsdag och sen även onsdag (lill-lördag som det kallades på 80-talet). Snart kretsade det mesta kring olika former av fester med alkohol som det optimala sociala smörjmedlet, för mig var det aldrig tal om att dricka socialt, jag såg det mer som en tripp att bli packad.
Upptäckte redan i 17-årsåldern att det här fick förödande konsekvenser både på själva fyllan och med ångesten som följde. I samråd med föräldrarna åkte jag därför utomlands efter andra ring för att komma bort från gänget och alla osunda vanor. I det nya landet drack inte tonåringarna, utan rökte hasch istället, det gjorde jag med, lite bättre än alkohol, mindre vettlöst – men tyvärr blev man slö och apatisk i bakruset som följde. Blev tillsammans med en tjej och kom bort från allt under några månader, kände mig stolt och mådde bra. Men det blev inte långvarigt.
Tog körkort och inskaffade en bil strax efter 18, förlorade det i fyllekörning bara någon månad efter – hmm, det var inte direkt planen. Allt kändes som om det gick åt helvete, men vad skulle jag göra på helgerna om jag inte drack och festade?
Ryckte in i lumpen några dagar efter studenten. Det gick fint att hitta sprit på helgerna även där, ångest sön-tis, fräsch ons-tor, fest fre-lör blev livsmönstret.
Började på universitet i en europeisk storstad. Det blev en brutal upplevelse för en 21-årig alkoholist (men inte hade jag någon aning om vad en alkoholist var, visste bara att jag drack för att ha kul och igen för att bedöva baksmällan). Var tvungen att hitta ett lugnare klimat och bytte universitet till en mindre studentstad och var motiverad att ta det lugnt och sluta dricka. Funkade inte där heller utan det blev fest flera gånger i veckan tills jag var tvungen att prata med skolans psykolog, en kvinna från New York som hänvisade till AA. Jag gick inte dit utan blev spritfri själv, på vita knogar, i 6 månader. Tänkte att snart ska det här bli bra och gå över. Men det gjorde det inte, utan jag hittade tillbaka till alkoholen. Snabbspolning igen…
Gjorde klart min utbildning och började jobba i dotcom-yran som medarbetare på startups och världsledande konglomerat. På grund av det hårda festandet på helgerna hade jag alltid ångest mån-tis. Gjorde vad jag kunde i form av hård träning och annat för att komma över den så snabbt som möjligt men det hände aldrig innan onsdag. Gavs många fina möjligheter i arbetslivet och fick hett eftertraktade jobb men mådde ofantligt dåligt inombords och var nästan aldrig 100%.
Testade allt för att få kontroll och begränsa problematiken som uppstod av ångest och urspårningar – aldrig värma, aldrig gå på systemet, bara dricka öl, grunda rejält med mat, aldrig dricka starksprit, aldrig dricka två dagar i rad, röka spliff för att inte spåra ur, dra ladd för att ha kontroll – men inget funkade. Snabbspolning…
Gifte mig och fick min första son vid 30, tänkte att han ska inte behöva uppleva en pappa med ångest. Höll upp ett år, förvandlades till kontrollfreak, blev jobbig att leva med, hittade fel hos min fru, plötsligt var allt fel – jobb, lägenhet, min fru (idag vet jag att det kallas torrfylla, eller obehandlad alkoholism). Vi skilde oss. Ville hitta tillbaka till familjelivet som blev en tillflyktsort. Tvungen att dricka och dra ladd för att hitta rätt tjej på krogen, tänkte alkoholisten i mig.
Det här var början på slutet, sista våren 2005 drack jag vid 5-6 tillfällen som alla slutade med en fruktansvärd 3-dagarsresa. Fredagen den 20:e maj slog jag i botten när jag, oförmögen att hämta min då 3-årige son från dagis kl. 16:00, ringde min exfru som hörde att jag fortfarande var påverkad. Såg plötsligt tydligt att det här aldrig får inträffa igen, kollade upp var den sista utposten för att slutligen döda mitt lidande fanns tillgänglig. Gick till mitt första AA-möte måndagen den 23:e maj. Sedan den dagen har jag aldrig behövt dricka och mitt liv har blivit fantastiskt och blir faktiskt bättre dag för dag.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att alkoholen låg bakom det mesta som var negativt i mitt liv, att det var omöjligt att sluta på egen hand och att jag lyckades få ordning på mitt liv med hjälp av andra. Livet består av toppar och dalar, men idag, som nykter alkoholist, är den djupaste dalen betydligt bättre än den högsta toppen jag nådde som aktiv alkoholist. Utan mötet med andra nyktra alkoholister skulle mitt liv ha varit förfärligt, och inte bara mitt eftersom även andra skulle ha blivit förpestade. Samtal med en vän som också har tagit sig igenom alkoholismens gåtfulla fördärv är lösningen jag inte visste fanns. När jag skriver det här har det gått 14 år sedan min sista drink. Jag har varit gift i tio år, uppfostrat fyra barn. Startat, drivit, gasat och bantat flera bolag. Varit aktiv inom föreningslivet och själv kört olika sporter flera gånger i veckan. Hjälpt många hopplösa alkoholister tillfriskna. Tacksamheten är djup.
Kontakta mig gärna om du vill prata och veta mer. Det finns en lösning ifall du har en önskan att sluta dricka.