Sedan den 28 maj 2016 har jag inte behövt dricka alkohol.
Jag växte upp i Stockholms innerstad. Mina föräldrar var akademiker och utåt sett hade jag det materiellt bra ställt. Det ingen visste var att båda mina föräldrar drack alldeles för mycket och att de båda var alkoholister. Som barn och tonåring gjorde jag allt i min makt för att bevara familjehemligheten som jag kände enorm skam över.
Under tonåren kom jag i kontakt med alkohol i 13 års åldern. Jag drogs till äldre kompisar som redan utvecklat rätt avancerade vanor och som 14 åring gick jag före i kön in på klubbar och uteställen. Det var något med det livet som lockade och jag slapp tänka på mina problem hemma.
Fick tidigt konsekvenser av mitt drickande och min första minneslucka har jag i tidiga tonåren då jag även blev gravid och fick göra en abort. Under åren fram till 20 höll jag mig hyfsat från att dricka. Jag var livrädd för att tappa kontrollen och flydde istället in i relationer med killar som var snälla och trygga. Sökte någon trygghet och kompensation för mina frånvarande föräldrar antar jag.
Flyttade hemifrån tidigt och åren mellan 20-28 eskalerade mitt klubb och uteliv. Hängde med likasinnade och minnesluckor och galna grejer var en del av vardagen. Under den här tiden tog jag också kokain och ecstasy. Kokain för att klarna till och kunna dricka ännu mer och ecstasy för att orka dansa. När jag ser tillbaka på de här åren hade jag väldigt roligt men allt överskuggades av allvarliga konsekvenser. Hamnade i farliga situationer ofta på efterfester med kriminella, tappade ofta mina saker, slog mig, ramlade, minnesluckor och kontrollförlust. Började förstå att jag hade ett allvarligt problem men visste inte hur jag skulle kunna leva utan alkohol då den var totalintegrerad i mitt liv.
Under de här åren utbildade jag mig också vid universitet och högskola och levde också utomlands.
Träffade min första man när jag var 28. Nu börjar en ny period i mitt liv och jag blev snart mamma.
Under graviditeten och amningen drack jag ingenting men jag längtade ständigt efter att kunna börja dricka igen och när jag väl gjorde det var jag tillbaka på samma mörka ställe som tidigare. Klubblivet flyttades hem till lägenhetsfester ofta med barn med och jag tappade åter igen kontrollen. Skammen jag kände nu är svår att beskriva med ord. Att vara mamma och samtidigt alkoholist som inte kan sluta dricka är bland det mörkaste jag upplevt. Dagislämningar, fotbollsmatcher, föräldramöten blev snart vardag och ofta var jag bakis och frånvarande. Gjorde också karriär under de här åren och fick ett chefsuppdrag. Var konstant trött, sliten och stressad. Räddningen då blev vin som jag tröstade mig med ofta bara för att orka med. Utåt sett var vi lyckliga familjen med fin lägenhet, landställe i skärgården, båtar och bilar. Mina närmsta vänner och min man visste dock hur det var ställt med mig. Jag visste att jag inte kunde fortsätta dricka men jag kunde inte sluta.
Min vändning kom till slut. Jag vaknade en morgon efter en hård helgs festande, minneslucka med barnen hemma. Min man var på landet och jag kände att nu får det vara slut. Antingen dör jag av det här och blir som mina föräldrar eller så söker jag hjälp.
Jag valde att leva och gick på ett 12-stegs möte.
Det är det bästa beslutet jag fattat i mitt liv och sen den dagen har jag inte behövt dricka en droppe på 3 ½ år. Jag har fått verktyg för att leva nykter och jag har börjat läka mig själv.
Idag mår jag bättre än någonsin. Träning har blivit enormt viktigt för mig och jag går regelbundet på 12 stegsmöten. Har ett jobb som jag tycker mycket om. Mina tre barn är viktigast i mitt liv och de mår idag väldigt bra. Jag har ett rikt socialt liv och faktiskt roligare än jag någonsin haft. Det går att leva helt nykter men för mig tog det lång tid att inse att jag behövde ge upp och be om hjälp för att klara det.